Farsan Baloo & Maximilian precis innan vi tar bilen hem lördag 29/3 vid 12.00 snåret!måndag 31 mars 2008
Precis innan!
Ur förlossningsrapporten: Kommer upp och står i gåbord. Upplever god effekt av lustgasen. CTG visar värksynkrona, flj hämtar sig väl efter värk. Bf 120 spm.Dagen med stort D!
Mitt i natta på onsdagen 26/3 mot torsdagen kunde Mor Lisa inte riktigt sova och tittade på teve och vankade runt. När far Kalle vaknade tidigt på torsdagen så frågade han hur det var med henne och hon klagade på magont. När Kalle automatiskt trodde att det var förvärkarna som satt igång då barnet var beräknat fredag 28/3 ( inte helt ologiskt va?? ) så sa mor Lisa att
- "Det säkert bara är magknip och gaser."
Jo tack, sa far Kalle lite lätt ironiskt, och började sedemera klocka värkarna med ett kyligt lugn och en uppmuntrande attityd.
Efter ett andra telefonsamtal till förlossningsavdelningen så bestämde vi oss att åka in till sjukhuset.
De var där vid 10-10.30 snåret på torsdag förmiddag och mycket riktigt efter en undersökning så stod det klart och tydligt att barnet var på gång. Vi installerade oss i ett rum och mor Lisas värkar började tillta. Vi fick träffa doktorer och göra diverse tester medans far Kalle sjötte rulljangsen som ett proffs och all personal på avdelningen var mäkta imponerade och undrade om han hade yrkesvana av liknande situationer. Med en nästan kuslig andakt i rummet svarade far Karl att han bara gjorde sitt bästa med en ödmjukhet som stannade kvar i rummet och skänkte en slags frid till alla där inne.
Lisa fick en omgång lustgas och värkarna började komma igång på allvar. Då kom doktor Ekström tillbaka och tyckte att även om mor Lisa och far Karl gjorde ett fantastiskt jobb så var det dags att dra igång festen på allvar. Sugklockan kom fram och vips så hade Max fått lite hjälp med att komma ner i position och sen avslutade mor Lisa jobbet.
Den 27/3 2008 kl 16.51 kom då en liten skrutt på 2830 gram & 49 cm till världen som ska kallas Maximilian.
- "Det säkert bara är magknip och gaser."
Jo tack, sa far Kalle lite lätt ironiskt, och började sedemera klocka värkarna med ett kyligt lugn och en uppmuntrande attityd.
Efter ett andra telefonsamtal till förlossningsavdelningen så bestämde vi oss att åka in till sjukhuset.
De var där vid 10-10.30 snåret på torsdag förmiddag och mycket riktigt efter en undersökning så stod det klart och tydligt att barnet var på gång. Vi installerade oss i ett rum och mor Lisas värkar började tillta. Vi fick träffa doktorer och göra diverse tester medans far Kalle sjötte rulljangsen som ett proffs och all personal på avdelningen var mäkta imponerade och undrade om han hade yrkesvana av liknande situationer. Med en nästan kuslig andakt i rummet svarade far Karl att han bara gjorde sitt bästa med en ödmjukhet som stannade kvar i rummet och skänkte en slags frid till alla där inne.
Lisa fick en omgång lustgas och värkarna började komma igång på allvar. Då kom doktor Ekström tillbaka och tyckte att även om mor Lisa och far Karl gjorde ett fantastiskt jobb så var det dags att dra igång festen på allvar. Sugklockan kom fram och vips så hade Max fått lite hjälp med att komma ner i position och sen avslutade mor Lisa jobbet.
Den 27/3 2008 kl 16.51 kom då en liten skrutt på 2830 gram & 49 cm till världen som ska kallas Maximilian.
Ur förlossningsrapport: Operationsdatum 20080327. Början 16.39. Slut 16.51. Indikation: Hotande fosterasfyxi. Barnet framfördes utan navelsträngsomslingring med kompression. Barnet har VE märke enligt bild.
Anestesi: Ingen
Inget pannsegment palperas. Föregående fosterdel palperas i kronbjudning med sutur i mittvidd och vertex ovan bäckenbotten. Fostersvulst palperas ovan bäckenbotten. Väggarna är glesa. Ingen värkstimulering.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)